Jill Andersson är 48 år och arbetar som tidsstudietekniker på ett IT-företag i Örebro. Hon spelade handboll på elitnivå som ung, men blev skadad och tvingades sluta. Det blev startskottet till en snabb viktökning. Som mest 45 kilo. För att gå ner har hon testat allt; Viktväktarna, soppdiet, Banandiet, Köpenhamnsdiet - dieter som ingen normalviktig människa skulle kunna tänka sig.
"Jag har äntligen hittat något som fungerar. Jag känner mig lugn och trygg med det jag håller på med. Nu kan jag gå ner i vikt och behålla den. Jag äter samma mat som jag alltid lagat, men i mindre mängd."
På 6 månader har Jill gått ner 18 kilo och minskat sin BMI från 37,9 till 32. För första gången på många år börjar Jill bli vän med vågen. Sötsuget är borta och hon känner sig inte hungrig längre. Hon känner en önskan om att röra på sig och träna. Maten smakar gott - tidigare var det bara ett redskap för att bli mindre hungrig. Jill har siktet på att förbättra sin knäskada, som förvärrats av övervikt. Hon är snart halvvägs till sin målvikt och känner att detta ökar hennes chans att börja springa snart igen och överleva eftersom hon kommer att slippa en mängd följdsjukdomar som annars kommer med övervikt. Så pass att Jill nu funderar på att gå årets Tjejmil som en målsättning - Det fanns hopp, vem kunde trott det, säger Jill Andersson och snörar på sig promenadskorna.
Fler nyheter
Yazen kommenterar Socialstyrelsens riktlinjer: ”Ett kvitto på ett systemfel som kräver omedelbar handling”
Socialstyrelsens underbetyg till den svenska obesitasvården bekräftar den bild som Yazen länge har lyft fram: det råder en djup ojämlikhet och en brist på tillgänglighet för en av våra största folksjukdomar. Att för få får hjälp är inte bara ett medicinskt misslyckande, utan ett växande samhällsproblem då obesitas kostar Sverige cirka 125 miljarder kronor årligen.
