Kan mat ge "samma effekt" som Ozempic? Sanningen bakom rubrikerna

Kan mat ge "samma effekt" som Ozempic? Sanningen bakom rubrikerna

Rubriker som lovar att viss mat, kosttillskott eller livsstilsförändringar ger "samma effekt som Ozempic" sprids snabbt. Senast i raden är påståenden om att kål och oprocessad mat kan ersätta medicinsk behandling genom att aktivera kroppens eget GLP-1. Men stämmer det verkligen? Vi reder ut skillnaden mellan kroppens naturliga hormoner och moderna läkemedel – och varför jämförelsen riskerar att vilseleda konsumenter.

I en nyligen uppmärksammad artikel hävdar Anette Sams, tidigare forskningschef på Novo Nordisk och författare till boken “Kroppen kan själv”, att man genom enkla justeringar i vardagen kan få "samma effekt som av Ozempic". Resonemanget bygger på att vi genom att äta oprocessad mat, särskilt grova grönsaker som når långt ner i tarmsystemet, kan stimulera kroppens egen produktion av mättnadshormonet GLP-1.

Det är sant att mat påverkar våra hormoner. Men att likställa effekten av en kålsallad med potenta läkemedel som Ozempic, Wegovy eller Mounjaro är en vetenskaplig förenkling som riskerar att skapa falska förhoppningar.

Skillnaden mellan naturligt hormon och läkemedel

För att förstå varför mat inte är "samma sak" som medicin måste vi titta på hur länge effekten sitter i.

1. Kroppseget GLP-1 (från mat): När du äter frisätts hormonerna GLP-1 och GIP naturligt i tarmen. Dessa signaler är livsviktiga för mättnad och blodsockerreglering. Problemet? De bryts ner extremt snabbt av kroppens enzymer. Det naturliga hormonets effekt varar bara i några minuter innan det försvinner ur blodet 1.
2. GLP-1-analoger (Läkemedel): Moderna läkemedel som semaglutid (i Ozempic och Wegovy) och tirzepatid (i Mounjaro) är så kallade analoger. De är kemiskt modifierade för att likna kroppens egna hormoner, men med en avgörande skillnad: de står emot nedbrytning. Istället för minuter stannar de kvar och verkar i kroppen i flera veckor.

Att jämföra den kortvariga mättnadssignalen från mat med den konstanta, dygnet-runt-effekten av ett läkemedel är därför biologiskt felaktigt.

Varför jämförelsen haltar

Läkemedel som Wegovy (semaglutid) och Mounjaro (tirzepatid, som påverkar både GLP-1 och GIP) ger en kraftfull och ihållande signal till hjärnans belöningssystem och aptitcentrum. Detta dämpar inte bara hungern för stunden, utan minskar även det ständiga "matbruset" och suget över tid.

Mat kan absolut stimulera frisättningen av hormoner, men för en person med obesitas – där kroppens egna signalsystem ofta är ur balans eller där man har en resistens mot mättnadssignaler – räcker sällan den korta impulsen från mat för att motverka kroppens starka drivkrafter att återta förlorad vikt.

Kommersiella intressen bakom hälsolöften

Att uppmuntra till en kost rik på grönsaker, fibrer och oprocessade råvaror är naturligtvis positivt. En sådan kost är grunden för god hälsa. Men när böcker, kosttillskott eller dietprogram marknadsförs med löften om att vara "naturens eget Ozempic" handlar det ofta om försäljningsknep snarare än vetenskap.

Rubriker som antyder att du kan "aktivera ditt viktminskningshormon" och slippa medicinering spelar på mångas önskan om en naturlig lösning. Risken är att det skuldbelägger patienter som faktiskt behöver medicinsk behandling för sin kroniska sjukdom. Det antyder att de bara "åt fel sorts grönsaker" eller inte ansträngde sig tillräckligt, när det i själva verket handlar om komplexa biologiska mekanismer.

Slutsats

Ät gärna kål, bönor och oprocessad mat – det är fantastiskt för din hälsa och din tarmflora. Men för att man ska kunna säga att det har samma effekt som läkemedel mot obesitas behövs kliniska studier. För många är kombinationen av hälsosamma matvanor och effektiv medicinsk behandling den nödvändiga nyckeln till hållbar hälsa.